Över två år sedan jag skrev något här.. den här delen av livet känns så himla långt bort. Skäms när jag läser vad som står här, men kanske ännu mer över att jag önskar att jag var där igen. Jag har kommit så oerhört långt sedan dess på många olika sätt, och livet borde ju vara mycket bättre.

 

Jag har blivit tjock. Nu menar jag riktigt tjock, inte så att jag bara tycker det utan jag är verkligen fet nu. Det känns rätt hemskt att erkänna det här även fast ingen kommer se det. En liten del av mig hoppas nog att om jag skriver här och låtsas att jag är samma person jag var då så kommer jag att skärpa till mig och lyckas gå ner.

 

Känt mig helt frisk vad det gäller mat och sånt, men så hamnade jag här på något vis och alla gamla känslor och tankar kom tillbaka. Det här med att vara frisk känns så fel och krystat, det känns som att jag hela tiden tvingar mig själv att vara något jag inte är. Har inte riktigt förstått det förens nu, men det är det här livet som jag saknat senaste åren. Allt har handlat om att vara frisk, vad man bör göra och hur man ska äta och allt.. varit så jäkla besatt av det. Antagligen för att jag tycker att det känns barnsligt att fortfarande ha de problemen jag hade förut.. Det låter ju så himla korkat att tänka att man vill vara "sjuk", men det känns så tryggt. Det var mitt liv i typ tio år. Kräkas, svälta, träna, hetsäta..

 

Jag kan ju erkänna att mycket av det fortfarande sitter i än, men inte till samma grad. Det är inte mitt liv längre, det är bara något som händer då och då. Borde nog radera bloggen nu, gå och lägga mig och glömmma allt igen. Men jag vill inte.

 

(Angående senaste inlägget: nä jag var inte världens hemskaste människa, avlivade henne inte. Hon dog dock ett par månader senare, några härliga lyckliga månader senare. Världens finaste, så himla saknad❤)

 

 

Har äntligen bestämt mig. Det är slut med N, eller inte slut kanske, men jag ska inte bo här mer. En lättnad att slutligen ha bestämt det. Det har inte med honom att göra, men överhörde ett samtal med hans pappa och nu orkar jag inte mer. Tack och hej! Ska bara göra mig av med hunden på lämpligt vis, sedan bär de av. Frågan är: avlivning eller släkt? Avlivning skulle ju ändå ske inom snar framtid, men vill de ha henne är det kanske att föredra. 

Inte blivit någon fasta, men jag har inte ätit alltför mycket i alla fall... Dock en del väldigt kaloririka saker men det var lite strunt samma. Hoppas jag går ner 2 kg den här veckan, bara 6 hg kvar! Eftersom jag bara stått still/gått upp senaste tiden känns det som ett litet mirakel att ha gått ner 1,4 kg. Inte mycket i någon annans ögon, men just nu är jag nöjd. :) Idag kanske det kan bli bättre, har noll matlust men tack vare alvedon så är det äntligen möjligt att svälja och att ta sig upp ur sängen, knappt orkat det och när jag väl varit uppe har jag rört mig lika snabbt som en snigel. Det innebär i alla fall massa pepsi och att jag kan gå = promenader!

 

Det här är så typiskt mig. När jag vaknade hade jag väldigt ont i halsen, lite snuvig och hostig. Tänkte att det försvinner nog bara man kommer igång lite, så det blev en promenad och sen tog jag på mig träningskläder för någon timme sedan för att dra ut. Självklart blir det inte bättre utan värre och värre, och nu är jag så pass yr och trött att jag knappt orkar ta mig från sängen till köket. Jaja, inte mycket motion idag, men ska göra av med minst 300 kcal på promenader (100 avklarade, 200 kvar, uppdelat på två korta promenader till fixar jag) och det blir nog en ofrivillig fasta då jag inte kan svälja något.

 

Det här är precis varför jag inte går ner i vikt, massa dumma ursäkter hela tiden (fast det här var väl en av de lite vettigare).

Vet inte vad jag har för fel i huvudet haha, men det är nog inte bara ett. :) Sov ingenting alls igår, utan låg vaken och kände hur fettet har spridit sig över min kropp. Vi var över till N's föräldrar på påsk-middag i fredags (det var faktiskt rikigt trevligt, om man bortser från min fetma) och efter middagen kikade vi på lite bilder: först på N är han var liten, sen på oss från förra året (på en stor jäkla tv dessutom haha). Det gjorde så jäkla ont att se vad jag gjort mot mig själv, på bilderna vägde jag sjukt mycket mindre än vad jag gör idag. Varför lät jag det gå så här långt? Jag såg ut som en helt normal tjej, bilderna var nästan okej att se på, men nu däremot så är jag så otroligt fet att jag kommer skämmas ihjäl om ett år när det här årets bilder visas.

 

Så efter att legat vaken i ett par timmar kom jag fram till slutsaten att jag är tillräckligt fet för viktklubb och att det fan är värt 300 kr, sista utvägen typ. Måste bara säga att jag blev postivit överraskad, den där sida har lösningen på så många problem! En färdig veckomeny som man kan pilla med, så jag behöver inte fundera ut vad man ska äta - ingen stress = ingen hets. Allt är lätt att planera och det blir en balanserad kost. Lagt in delmål (för vikt/BMI/löpning) och belöningar. Jag tror att jag är lite kär. Så prydligt och enkelt. I kombination med Shape up är det perfekt. Gårdagens intag hamnade på 1100 kcal och uttaget blev nästan 400 (skulle ha varit ut och sprungit men somnade runt kl fyra hehe).

 

För övrigt visade vågen -8hg imorse, inte sett minus på år och dar (om man bortser från -1 eller -2hg som kommer tillbaka dagen efter). Det kanske är påväg åt rätt håll nu?

 

Negativ bieffekt av att vara onaturligt vidrigt fet: går upp halv fyra på morgonen och registerar medlemskap på viktklubb.se för 99kr/månaden i tre månader, halvt sovandes... Positivt: en gratis månad! I juli ska jag tydligen vara smal, haha som att det någonsin kommer hända.

Både en bra och dålig dag. Höll intaget under 1200, men uttaget är ju så dåligt så det finns inte. Så går det när man sover halva dagen. Vågade i alla fall mäta middagen fast N såg på, lite framsteg, och jag fick inte panik som igår för vad vi skulle äta.

 

IN: 719 kcal

Frukost: Gröt, alpro soya, 1 skiva lantbröd aprikos & tranbär, ost, 1.5 dl juice.  312 kcal

Middag: Spaghetti och köttbullar. 407 kcal

Jag har paniiik. N's föräldrar ringde och frågade om påsken, jag mumlade till N något om att jag inte visste om jag skulle till min släkt. Så då var den katastrofen tillfälligt uppskjuten, men sen kom nästa. De vill komma över på middag imorgon kväll och dum som jag var flinade jag och tänkte att "okej, då är det i alla fall på mina villkor". Lilla dumma flicka, inget är någonsin på dina villkor. Dags att lära sig. Saken blir inte bättre av att N i ett års tid skrutit om min fantastiska mat och att jag är så himla duktig. Jag vet att de säkert inte förväntar sig alltför mycket, men ändå känner jag pressen att laga värsta fina nobelmiddagen. Själva maten är nu avklarad, något som, om de inte tycker om smaken (vilket jag har svårt för att tro att det skulle kunna ske, men jag är ju inte känd för att ha tur) så är det i alla fall fint att titta på. Nu är det bara efterrätten kvar, och om någon har förslag så skulle det vara trevligt. Sen måste jag städa hela lägenheten också. Skaffa ett jobb. Bli social. Växa 30 cm. Bli läkare, civilingenjör inom teknisk fysik är också acceptabelt. Och gå ner 10 kg. Det är väl rimligt att göra på 22 timmar?

 

Varför, varför, varför VARFÖR gick jag med på det här?

 

Matdagboken för gårdagen kommer upp lite senare idag.

Så på måndag har jag varit kräkfri i en hel månad, vem kunde tro det liksom? Känner mig lite stolt, samtidigt som att jag förlorat en väldigt stor del av min personlighet. Det är konstigt, men jag har alltid definierat mig med det, det har alltid varit den jag är. Nu är jag bara en vanlig fet tjej. Känns som att jag helt plötsligt måste vara gladare och lyckligare, eftersom nu är inget fel på mig. Lite så typ. Fast jag förlorade den jag var mycket tidigare, alltid lutat mer åt uns typ tre, men senaste månaderna har jag nästan varit lite bulimisk. Nu är jag ingenting.

I alla fall, dags för en ny plan! Igår fick jag idén att räkna ut exakt hur mycket jag ska äta och göra av med för att nå mitt mål. Ingen lust att skriva ut exakta siffror eller datum, för vill inte berätta min nuvarande äckelvikt, men tanken är i alla fall att gå ner x kg till min födelsedag (egentligen till jul, men kan ju vara kul att inte vara smällfet när man fyller år). Enligt uträkningarna skulle det gå mycket snabbare, ca två månaders marginal så då gör det inget om min kropp bestämmer sig för att trotsa mina fina matematiska uträkningar.

 

Så här är planen: äta för 1200 kcal/dag och ha ett uttag på minst 500 kcal om dagen. Det innebär alltså att jag ska börja räkna kalorier igen. Har även ställt in en massa alarm på mobilen, hittade en tjej som åt för 1200 kcal om dagen och snodde hennes mattider, så ska försöka hålla mig till det ungefär, annars riskerar jag att småäta. Så nu får vi väl se om lite enkel matematik och kalorier in och ut fungerar. :) Ska försöka med att skriva matdagbok här igen, för att förhindra att massa äckliga saker åker ner.

 

 

 

Idag har maten faktiskt gått bra. Åt en ordentlig frukost, en macka och gröt, sen en frukt vid lunch och nu en liten portion kycklinggratäng, som mamma brukar kalla för smalmat. Hon har faktiskt rätt, man går konstigt nog ner i vikt av den - tycker den är lite väl fet och lite av en kaloribomb men vågen pekar alltid neråt. Sedan är det billigt och enkelt att göra och räcker några dagar, så lata lilla jag blir glad. Har inte småätit något idag, och min underbara morotskaka har jag inte rört - väldigt olikt mig hehe. Mina egna bakverk kan jag vanligtvis inte hålla fingrarna borta från.

 

Har ju börjat dricka pepsi igen efter den där helgen, jag måste verkligen sluta med det. Det är inte bra att vara så beroende och det ökar dessutom suget för onyttiga saker. Tror faktiskt att jag har kräkandet under kontroll nu så det är dags att ändra fler vanor, att sluta med pepsi kanske vore en bra start? Hade ju kommit igång lite med att ta en springtur då och då, men nu med snön tillbaka vägrar jag. Det får helt enkelt bli någon vana gällande mat som ska brytas, och pepsi kommer nog högst upp på listan.

 

Absolut inte rätt ställe att skriva på men måste dela med mig av min glädje till någon iaf haha. Fick ett A på min urusla labbrapport och jag kunde inte vara lyckligare!! Varför är det jämt så? När jag knappt försökt och allt är skit så går det bra, men när jag anstränger mig går det åt skogen? Precis vad jag behövde i alla fall, alltid tyckt mina rapporter varit så dåliga men nu känner jag mig mer pepp på att plugga vidare när jag vet att jag inte är så dålig som jag trodde. Alltid tänkt att man kanske inte ska välja en utbildning som innehåller mycket sånt om man inte ens fixar det på gymnasienivå liksom. Aja.. Yay!

Inte kräkts på tre veckor idag, nytt rekord hehe. Min kropp har faktiskt börjat bete sig lite normalare, tänker inte gå in på några detaljer haha men det är skönt kan jag säga. Går inte heller upp i vikt om jag äter något jag inte borde, eller ja, jag går inte upp alls nu. Innan gick det ju bara uppåt oavsett vad det var jag åt. Fast väntar fortfarande på att det ska ner, men har inte riktigt gjort mig förtjänt av det den här veckan.

 

Snart är det ju påsk, och jag har ingen aning om vad jag ska göra då. N's föräldrar ringde igår och undrade om vi skulle komma.. Jag har ingen lust. Ingen alls. Senast vi träffade dem utlöste ju det en hets och självskadebeteende. Den här gången, när de har mer tid för oss (blir väl bara dem och N och jag) så lär de väl också ha mer tid till att få mig att må dåligt (inte medvetet så klart..). Jag skulle gissa på att det skulle leda till hets och spya och en förstörd kropp. Håller liksom fortfarande på att återhämta mig sen sist (ja jag är patetisk) så det lär gå åt helvete. Det finns ju två alternativ till, ett: åka ner till min släkt, med eller utan N. Eller två: vara en bitch och stanna hemma och strunta i allt och alla. Inget av dem är en särskilt bra lösning. Men vi kanske ska avliva hunden den veckan, kanske räcker det som ursäkt. Så nu kom jag på en till sak att deppa över haha. Grattis.

 

Det är nog det enda jag har att säga.. Har inget riktigt behov av den här bloggen längre. Finns inget att skriva. Kommer aldrig bli smal ändå.

 

 

 

Jag tjuvkikade på vågen lite idag, och jag har faktiskt gått ner trots failet igår och i söndags. Men jag måste verkligen skärpa till mig igen, allt gick så bra ett par veckor och sen gav jag upp allt bara för något någon sa. Det funkar inte att vara så känslig. Vet inte hur jag ska göra nu, får ta en dag i taget. Nu har vi i alla fall inga chips eller godis hemma, så det är väl positivt... och om N inte vill ha en arg flickvän köper han inte hem något heller.

 

Hetsat. Åt ingenting imorse och ingenting till lunch, men alldeles nyss åt jag typ en fjärdedels chipspåse. Jag var varken sugen eller hungrig, men gjorde det ändå. Bra jobbat liksom. Otroligt kul att sånt händer när man försöker sluta kräkas, men det är väl bara att leva med. Hade ju också varit chips-, godis- och pepsifri i några veckor nu, men efter lördagens middag så kände jag på mig att det faktiskt kommer gå åt skogen när som helst och det gjorde det igår.

 

Är så sjukt ledsen idag över saker som sas den kvällen, och jag vet ju inte många andra sätt att hantera sånt på än att spy (simmar ju med mamma nu, vill inte ha fler märken än det på handleden). Det är liksom som någon sorts tröst. Det är något jag är bra på. Nu blev det bara jobbigt att se händerna gräva i den där påsen med vetskapen om att allt som åker ner kommer stanna där också. En stor degliknande klump i magen.