Har äntligen bestämt mig. Det är slut med N, eller inte slut kanske, men jag ska inte bo här mer. En lättnad att slutligen ha bestämt det. Det har inte med honom att göra, men överhörde ett samtal med hans pappa och nu orkar jag inte mer. Tack och hej! Ska bara göra mig av med hunden på lämpligt vis, sedan bär de av. Frågan är: avlivning eller släkt? Avlivning skulle ju ändå ske inom snar framtid, men vill de ha henne är det kanske att föredra. 

Inte blivit någon fasta, men jag har inte ätit alltför mycket i alla fall... Dock en del väldigt kaloririka saker men det var lite strunt samma. Hoppas jag går ner 2 kg den här veckan, bara 6 hg kvar! Eftersom jag bara stått still/gått upp senaste tiden känns det som ett litet mirakel att ha gått ner 1,4 kg. Inte mycket i någon annans ögon, men just nu är jag nöjd. :) Idag kanske det kan bli bättre, har noll matlust men tack vare alvedon så är det äntligen möjligt att svälja och att ta sig upp ur sängen, knappt orkat det och när jag väl varit uppe har jag rört mig lika snabbt som en snigel. Det innebär i alla fall massa pepsi och att jag kan gå = promenader!

 

Det här är så typiskt mig. När jag vaknade hade jag väldigt ont i halsen, lite snuvig och hostig. Tänkte att det försvinner nog bara man kommer igång lite, så det blev en promenad och sen tog jag på mig träningskläder för någon timme sedan för att dra ut. Självklart blir det inte bättre utan värre och värre, och nu är jag så pass yr och trött att jag knappt orkar ta mig från sängen till köket. Jaja, inte mycket motion idag, men ska göra av med minst 300 kcal på promenader (100 avklarade, 200 kvar, uppdelat på två korta promenader till fixar jag) och det blir nog en ofrivillig fasta då jag inte kan svälja något.

 

Det här är precis varför jag inte går ner i vikt, massa dumma ursäkter hela tiden (fast det här var väl en av de lite vettigare).

Vet inte vad jag har för fel i huvudet haha, men det är nog inte bara ett. :) Sov ingenting alls igår, utan låg vaken och kände hur fettet har spridit sig över min kropp. Vi var över till N's föräldrar på påsk-middag i fredags (det var faktiskt rikigt trevligt, om man bortser från min fetma) och efter middagen kikade vi på lite bilder: först på N är han var liten, sen på oss från förra året (på en stor jäkla tv dessutom haha). Det gjorde så jäkla ont att se vad jag gjort mot mig själv, på bilderna vägde jag sjukt mycket mindre än vad jag gör idag. Varför lät jag det gå så här långt? Jag såg ut som en helt normal tjej, bilderna var nästan okej att se på, men nu däremot så är jag så otroligt fet att jag kommer skämmas ihjäl om ett år när det här årets bilder visas.

 

Så efter att legat vaken i ett par timmar kom jag fram till slutsaten att jag är tillräckligt fet för viktklubb och att det fan är värt 300 kr, sista utvägen typ. Måste bara säga att jag blev postivit överraskad, den där sida har lösningen på så många problem! En färdig veckomeny som man kan pilla med, så jag behöver inte fundera ut vad man ska äta - ingen stress = ingen hets. Allt är lätt att planera och det blir en balanserad kost. Lagt in delmål (för vikt/BMI/löpning) och belöningar. Jag tror att jag är lite kär. Så prydligt och enkelt. I kombination med Shape up är det perfekt. Gårdagens intag hamnade på 1100 kcal och uttaget blev nästan 400 (skulle ha varit ut och sprungit men somnade runt kl fyra hehe).

 

För övrigt visade vågen -8hg imorse, inte sett minus på år och dar (om man bortser från -1 eller -2hg som kommer tillbaka dagen efter). Det kanske är påväg åt rätt håll nu?

 

Negativ bieffekt av att vara onaturligt vidrigt fet: går upp halv fyra på morgonen och registerar medlemskap på viktklubb.se för 99kr/månaden i tre månader, halvt sovandes... Positivt: en gratis månad! I juli ska jag tydligen vara smal, haha som att det någonsin kommer hända.