Så på måndag har jag varit kräkfri i en hel månad, vem kunde tro det liksom? Känner mig lite stolt, samtidigt som att jag förlorat en väldigt stor del av min personlighet. Det är konstigt, men jag har alltid definierat mig med det, det har alltid varit den jag är. Nu är jag bara en vanlig fet tjej. Känns som att jag helt plötsligt måste vara gladare och lyckligare, eftersom nu är inget fel på mig. Lite så typ. Fast jag förlorade den jag var mycket tidigare, alltid lutat mer åt uns typ tre, men senaste månaderna har jag nästan varit lite bulimisk. Nu är jag ingenting.

I alla fall, dags för en ny plan! Igår fick jag idén att räkna ut exakt hur mycket jag ska äta och göra av med för att nå mitt mål. Ingen lust att skriva ut exakta siffror eller datum, för vill inte berätta min nuvarande äckelvikt, men tanken är i alla fall att gå ner x kg till min födelsedag (egentligen till jul, men kan ju vara kul att inte vara smällfet när man fyller år). Enligt uträkningarna skulle det gå mycket snabbare, ca två månaders marginal så då gör det inget om min kropp bestämmer sig för att trotsa mina fina matematiska uträkningar.

 

Så här är planen: äta för 1200 kcal/dag och ha ett uttag på minst 500 kcal om dagen. Det innebär alltså att jag ska börja räkna kalorier igen. Har även ställt in en massa alarm på mobilen, hittade en tjej som åt för 1200 kcal om dagen och snodde hennes mattider, så ska försöka hålla mig till det ungefär, annars riskerar jag att småäta. Så nu får vi väl se om lite enkel matematik och kalorier in och ut fungerar. :) Ska försöka med att skriva matdagbok här igen, för att förhindra att massa äckliga saker åker ner.