Haft en helt ok dag idag. Myst med pojken, sett på film osv. Vi har haft det riktigt trevligt, även fast vi kanske inte gjort så jättemycket idag. Hade det inte varit för den dumma maten hade allt varit fint.

 

Frukosten började ju bra. Råkade bli en halv matsked för mycket äppelmos, men världen gick inte under för det. Åt sen igen på kvällen. Han gjorde våfflor åt sig, jag vägrade äta. När han var klar bad han mig smaka en liten bit som fanns kvar. Stretade emot väldigt, tills det såg ut som att han faktiskt blev lite sårad och då tog jag en bit av den. Fick en himla ångest, men det var väl skitsamma tänkte jag. Ett bett på en våffla gör ingen fet... eller?

 

Fick sedan panik över vad jag själv skulle äta. Måste jag verkligen äta? Åt ju våfflan. Är jag ens hungrig? Mår snarare illa. Vad ska man äta? Pasta gör dig fet, men det finns bara pasta. Slutade med 1 1/2 dl makaroner. Återigen för mycket. Någon sorts köttfärsröra som fanns i frysen till det plus lite cola zero. Efteråt ville jag helst bara spy.

 

Höll mig ca en halvtimme tills han ville ha chips till filmen. Sprang då in på toa. Tittade på film och till slut slank det ner lite chips. Så efter den bar det av in till toan igen. Mitt favoritställe nu för tiden verkar det som. Suck. Höll mig flera månader så varför var jag tvungen att falla tillbaka?

 

Allt blir så förvirrat på grund av det här. Ena stunden är allt bra, sen är det något med mat eller min kropp som får mig att helt tappa kontrollen över mina känslor. Som när jag började skrika över en liten förbannad jävla godisskål. Normalt beteende. Verkligen.

 

Önskar att jag kunde vara som jag var förut. Eller vänta, hur var jag då? Innan allt det här? Vad fanns innan? Kan inte minnas en sådan tid.