Funderar på hur man ska göra. Är det ens någon idé att ha ett förhållande när man mår så här? Är det rättvist mot den andra? Ena stunden är tillvaron rosa och fluffig och man flyger fram på moln (haha jo visst du), sedan vaknar man upp och allt är bara skit och man orkar bara inte bry sig om något, vill bort från allt. Kan man verkligen leva med en sån person?