Förra året vid den här tiden började jag på KTH. Jag kom inte in på mitt förstahandsval där, men däremot mitt andrahandsval. Jag var lite skeptisk, men körde på det ändå. Efter någon vecka hörde de av sig och sa att det fanns en plats på mitt förstahandsval, men då hade jag redan hunnit lära känna några jag gick med och trivdes så himla bra samt att jag började tycka att det programmet kanske passade mig bättre. Tackade alltså nej till förstahandsvalet.

I alla fall så under min tid där blev det mycket fram och tillbaka. Var riktigt osäker på om jag hade gjort rätt. Det hela slutade i alla fall med att jag för några månader sedan hoppade av. Just nu ångrar jag det sjukt mycket. Det var verkligen världens härligaste människor jag gick med, och en bra linje. Tänk, nu hade jag bara haft fyra år kvar. Eller kunnat ta ut en master examen om två år. Herregud. Och ett jobb hade jag med största sannolikhet haft då en erbjöd mig om jag klarade av en viss kurs. Och finaste vännerna hade man också haft. Varför är man så himla korkad ibland?