Lyckades slita upp min feta rumpa och tog en promenad till, ca 5 km men det var ju i alla fall något. Pojkvännen tvingade i mig lite mat när han kom hem. Fick behålla det i alla fall. Vet inte om jag är glad för det eller inte. Hade hellre inte ätit. Ska snart ut och gå en kort sväng sen blir det nog att sova. Funderar på att ta och väga mig imorgon, men känns som att jag har gått upp och det är inget jag vill se.

 

Allra helst vill jag vara normal och hälsosam. När jag tränade drömde jag om att någon dag få jobba på ett gym eller som personligtränare, eller varför inte bli dietist! Älskade träning och allt som hade med kost att göra. Dock inte att äta. Jag har aldrig velat vara spinkig utan mer suktat efter att vara fit. Efter att ha flyttat hemifrån kunde jag inte längre gå på mitt gym (liiite för långt dit hehe) och sen räckte väl inte studiebidraget till nytt kort heller. Eller det hade det om jag varit säker på att jag verkligen ville gymma. Men då gäller det att hitta ett ställe där jag trivs på, gärna (hör nu hur idiotisk jag är) ett med mer tjocka personer. Då skulle det inte vara lika hemsk. Vill liksom inte bli utstirrad för att jag är så jävla fet. Räcker med att vara ful. Definitionen (lite) tjock för mig när det gäller andra är kanske 20 kilos övervikt. Själv är jag nog fet som en flodhäst vid ett BMI på 20. Eller alltid. Och så behövs en gymkompis! Någon som ställer upp? :) haha. Trivs bäst att göra det själv men någon gång ibland behövs någon som pushar, eller i alla fall någon att skratta lite med och prata skit mellan övningarna.

 

I nästa inlägg tänkte jag skriva mina viktmål. Det kommer snart!