I alla fall så tittade jag först på hennes lår, sedan på mina. Visst, jag kunde se att hennes var betydligt större än mina, si så där dubbelt så stora, men jag tänkte att jag gärna skulle haft dem. Hon var ju så fin. Till det skumma: hon tog fram en liten ask med Zoo godis, ni vet de röda små aporna? Hon åt tre stycken, en i taget. För varje hon stoppade in i sin mun fick jag extrem ångest. I mitt huvud lät det ungefär så här: "Vad gör du, vet du inte hur många kalorier det där innehåller? Gud stoppa inte in den där. Usch sluta! Inte den också! NEJ!". Jag höll på att bli gråtfärdig. Och varför dessa tankar? Jo, för varje bit hon åt, tittade jag ner på min mage och mina lår och undrade hur mycket tjockare de blivit av det. Jag hade nämligen en extremt stark känsla av att det hon åt skulle göra mig fet.