Och min kille klagar idag på hur sur och grinig jag är (haha ett skämt att han ens säger det, när under dagen har du prata med mig eller befunnit dig tillräckligt nära för att dra den slutsatsen? Jag undrar jag...). Han har suttit vid datorn hela dagen, sa inte ett skit till mig imorse utan bara satte sig där. När han såg att jag var vaken stängde han bara igen dörren. Sen är han dryg och låtsas som ingenting och försöker skoja och leka. Och så undrar han varför jag inte uppskattar någon minut av att bli i runt kastad och hånad. Jo du förstår lilla gubben, jag sa till dig att jag inte ville leva mer och du brydde dig inte, och inte verkar du komma ihåg det för fem öre. Då har jag en tendens att undra om du verkligen känner något alls för mig. Och DÅ är jag inte så sugen på att skratta åt dina dåliga skämt och hoppa runt som att ingenting är fel. Det räcker nu.