Jag ska verkligen ta och skärpa mig nu. Det känns inte okej på något sätt det här. Nu är jag dessutom ute och går mycket mindre för att det är så himla kallt (och halt, kan inte röra mig en milimeter utan att nästan halka), vilket inte är någon bra ursäkt egentligen. Jag fokuserar på helt fel saker för att jag inte orkar med det som är viktigt. Det känns som att det är så mycket just nu, det tar aldrig slut och jag kan inte se någon framtid. Jag är för dålig för att klara av någonting.

Jag ska träffa en kompis om ett par dagar, och vi har inte setts sedan jag vägde typ 6-7 kg mindre än var jag gör nu så ångesten är på topp. Jag vet ju att hon inte bryr sig, men man skäms ju ändå. Vad är jag för äckel som tillåter mig själv att göra så här? För det är äckligt. Det är sjukt äckligt hur tjock jag är.