Känns som att jag skulle behöva något sorts matschema för att kunna gå ner eller någon som sa att mig vad jag ska göra och äta, för jag klarar det verkligen inte själv. Det går nog egentligen helt ok under dagarna, men sen när det är kväll så sabbar jag jämt allt. Det är just middagen med N. Där går allt fel. Sen blir jag arg och sur på mig själv och gör saken ännu värre efter det. Måste skärpa mig!

Jag har ju börjat spy igen, sedan N fick reda att jag gör det har jag inte riktigt vågat göra det på kvällen. Det har hänt någon gång i absoluta nödfall, men då när han sovit ett tag och tvn har stått på. Han gick nyss och la sig, allt var tyst och ändå gjorde jag det. Det lustiga är ju att jag känner mig så himla nöjd med mig själv på något sjukt sätt. Som att jag vunnit en tävling eller något. Det är väl det att göra något förbjudet och dessutom komma undan med det. Många andra dåliga gamla vanor börjar dyka upp, men det gör mig inget. Det känns mer som ett tecken på att det börjar gå åt rätt håll, men det vore kul om det gav resultat sen också.