Kan tillägga att jag faktiskt funderat på att låsa bloggen under en längre tid, både av den orsaken och andra. Tänkte sluta helt och bara skriva på den andra utan att ge ut lösenord, men det kändes lite tråkigt. :)

 

Nog om det. Imorgon ska jag iväg till Karolinska på läkarbesök och jag börjar oroa mig för att jag kanske måste erkänna vad jag håller på med om dagarna, dvs att jag spyr. I våras hände något och N blev väldigt rädd och ringde ambulans, när de kom fram var han fortfarande rädd och chockad så han övertygade mig om att följa med dem fast jag inte ville och tyckte det var onödigt. Jag var kvar där någon dag och fick komma och göra några undersökningar i somras och nu ska jag på återbesök.

 

I höstas när jag avslöjade för N att jag har en ätstörning (var lite djupare nere i den då) så påminde han mig om att de på sjukhuset faktiskt hade frågat mig om jag hade det, vilket jag givetvis svarade nej till. Nu har jag i några månader gått och oroat mig för att det här kan vara något jag har orsakat själv. Jag vet ju redan att jag förlorat stor del av min syn på grund av ätstörningen (liten överdrift, men gick från perfekt syn till se väldigt suddigt) och mina tänder har ju tagit lite skada, så tänk om det är något mer? Man vet ju att saker och ting har konsekvenser, men man förväntar sig ju inte att man själv ska råka ut för det.